Rugby, hur funkar det?

Ofta drabbas rugbyspelare av att svenskar blandar ihop rugby och amerikansk fotboll. Och visst har de vissa likheter, men när jag får frågan vad som skiljer brukar jag säga att de skiljer sig ungefär som hockeyn skiljer sig från bandyn. Dvs det finns en hel del saker som påminner om varandra, men samtidigt är det verkligen vitt skilda sporter.

Utmärkande särdrag för rugbyn:

• Ett flödande, kontinuerligt spel som kan fortsätta även efter ett fel har begåtts ifall det förfördelade laget anses kunna få en fördel av att fortsätta.
• Målet ser ut som ett H, där poäng görs genom att sparka bollen över ribban, resp lägga ner bollen bakom mållinjen.
• Bollen är oval, utan sömmar och utan vass spets.
• Man kan inte byta ut hela laget (och bytt är bytt) så alla spelare måste kunna hantera det mesta, både i försvar och anfall.
• Hårda skydd är inte tillåtna, och det finns också en maximal tjocklek på de mjuka skydden. De flesta spelar med enbart tandskydd.
• I rugby får man inte hindra någon som inte har en boll i händerna.
• Rugby spelas verkligen i hela världen och i alla åldrar, och en relativt stor andel av spelarna är kvinnor.

Planen påminner om en fotbollsplan, fast med förlängda målstolpar och ett fösöksområde som sträcker sig ett 10-22 meter bakom mållinjen. Det är också här man gör försök.

Linjen bakom försöksområdet kallas död-boll linje och får inte passeras i spel med bollen, och passerar bollen eller bollbäraren sidlinjen (att kliva på den är att passera) leder det till inkast.

Övriga linjer är 22-meters linjerna och de streckade 10-meters och 5-meters linjerna samt mittlinjen, som samtliga går parallellt med mållinjen. Parallellt med sidlinjerna finns de streckade 5- och 15-meterslinjerna som används vid inkasten.

Alla linjer har förstås sin egen användning i vissa lägen av spelet.

Poäng kan fås på ett antal olika sätt. Det som ger mest poäng är att göra ett försök, där bollen kontrollerat läggs ner bakom mållinjen. Ett godkänt försök ger 5 poäng och rätten att sparka en målspark på mål. Målsparken görs någonstans längs en tänkt linje från försöket och parallellt med sidlinjerna. Om målsparken placeras ovanför ribban och mellan stolparna får man ytterligare 2 poäng.

Poäng kan man också få genom att sparka på mål utifrån planen, antingen från en straff eller med en drop-kick i öppet spel. Dessa målsparkar genererar 3 poäng.

När det är 30 spelare på plan blir det ganska ont om luckor ifall alla bara ställer upp sig mitt emot varandra på ett led. För att skapa ytor att attackera på (oftast backarna), vill man binda in så många motståndare som möjligt i försvar medan man skyddar bollen för att sedan mata ur den till de fria spelarna i det attackerande laget.

Tackling

När en spelare kommer lös med bollen måste motståndarna tackla henne/honom. Man får bara tackla en spelare som har bollen, och man får inte göra det genom att lägga krokben, knuffa eller slå motspelaren. Däremot är det OK att slå armarna om bollförande spelares ben eller midga och hänga sig kvar.

Ruck

En tackling leder ofta till en ruck där bollbärande spelaren lägger sig ned i tacklingen och matar ut bollen på marken mot sina medspelare. Medspelarna går in och driver över bollen och bollhållaren för att göra bollen fri och spelbar för de egna spelarna. Motståndarna försöker på motsvarande sätt stoppa dem, eller tom vinna över bollen. Kommer inte bollen ut från en ruck blåser domaren och dömer en klunga till det attackerande laget.

Maul

En maul motsvarar en ruck, fast den attackerande spelaren håller sig stående på fötterna när han/hon springer in i motståndaren. Medspelarna binder in (minst en arm) runt bollhållaren och driver på framåt för att på så sätt vinna mark. En maul får fortsätta så länge den går framåt och/eller bollen presenteras för medspelarna. Kommer inte bollen ut (eftersom motståndarna fått tag i den och håller fast den) blåser domaren och ger klunga till motståndarna.

Vitsen för attackerande lag, med både ruck & maul är att man tvingar motståndarna att klumpa ihop sig nära bollen för att stoppa drivet, samt att en offside-linje uppstår bakom deras sista fot, vilket ger lite mer utrymme och andrum för det egna laget.

I rugby spelar man mycket på fördel. Dvs att spelet fortsätter även efter ett regelbrott, under förutsättning att domaren gör en bedömning att det förfördelade laget kan dra fördel av fortsatt spel. Leder inte det fortsatta spelet till en fördel tas spelet tillbaks till platsen för regelbrottet.

Mindre förseelser, tex framåtpass eller knock-on (när bollen tappas framåt), leder till en klunga med insättning för motståndarlaget. En klunga kan liknas med en tekning i hockey, fast med många fler spelare inblandade. Åtta spelare i varje lag formar en klunga genom att hålla om varandras axlar i tre led. Klunghalven för laget med insättningen, kastar in bollen i mitten och därefter försöker spelarna fösa bollen bakåt mellan benen. Det lag som vinner bollen, dvs får ut den på sin sida, startar anfallet.

För vissa förseelser döms frispark. Då måste motståndarna stå bakom en tänkt linje tio meter bort och spelet startas om genom att en spelare sparkar bollen förbi platsen för förseelsen. Sparken kan vara lång eller kort, men oftast väljer man en mycket kort spark eller "tap" för att sedan direkt fånga bollen och passa den vidare. Frispak kan dömas vart som helst på planen.

Straff döms för allvarligare förseelser och liksom en frispark kan den dömas vart som helst på planen. Valmöjligheterna för attackerande lag är dock större. Man kan välja att spela av som i en frispark, men man kan även välja att starta spelet med en klunga, eller att sparka ut bollen direkt ut över sidlinjen och därefter få fördelen av att kasta ut bollen till inkastet (det sistnämnda kan vara ett mycket bra sätt att vinna mark). Givetvis kan man även sparka på mål, vilket då ger tre poäng.

Ifall bollen eller en spelare som bär på den, nuddar eller passerar sidlinjen får motståndarna ett inkast.

Inkastet går till så att attackerande lag ställer upp med en till sju spelare mellan fem och femtonmeterslinjen i rät vinkel från sidlinjen. Motståndarna ställer upp med lika många eller färre, och avståndet mellan de båda inkastleden ska vara minst en meter. Backlinjerna ställer upp för attack eller försvar minst tio meter från inkastpunkten (offsidelinjen är 10 meter från inkastet åt bägge håll).

Inkastet görs sedan rakt in, mitt mellan inkastleden där båda lagen får fightas om bollen. Det är tillåtet att lyfta spelare i inkastledet efter att bollen kastas, och vetskapen av vart bollen är tänkt att hamna ger det attackerande laget en viss fördel gentemot motståndarna.

Backlinjerna får inte passera offsidelinjen innan bollen transporterats en meter framåt eller bakåt från inkastpunkten.

Den utrustning som krävs för att få spela rugby är ganska begränsad:

• en rejäl och tålig rugbytröja
• shorts i slitstarkt material
• strumpor
• fotbollsskor

Sedär, där är allt du behöver!

Komplettera sedan med tandskydd och ev tejp för effektens skull, så har du möjlighet att se riktigt galen ut på bild (och spara dina tänder).

Numera är det även tillåtet att spela med vissa, godkända, mjuka skydd med en maximal tjocklek. Dessa finns främst som axel/bröstskydd (shoulder pads) och mjuka hjälmar.