SSDF Fridykning Ledare nr 4
Att leda eller ledas?
Jag tror de flesta av oss stöter på denna frågeställning någon gång. Som utövare av en sport vill man hela tiden utvecklas, träna, lära sig mer, åka på olika aktiviteter och lära känna fler som delar samma intresse. Snart har man klarat av alla utbildningsnivåer och om man inte tränar eller tävlar på elitnivå, för då krävs ju lite högre mål, mer tid och en helt annan satsning, så börjar motivationen tryta lite. Ska jag fortsätta att försöka utvecklas på egen hand, jobba med egna träningsplaner och kostupplägg eller ska jag bli instruktör och dela med mig av det jag redan kan?
När man har ett stort intresse då är det naturligt att utveckla det, men om man inte har tydliga mål med sin träning eller tillräckligt med resurser då är det vanligt att man får nöja sig med den nivån man befinner sig på och sakta men säkert svalnar intresset. Många gånger ställs man inför ett val; antingen för att man har varit med i en förening länge, och just för att man tränar regelbundet och har tagit alla certifikat, om man vill bli instruktör eller så blir det ett naturligt nästa steg när man känner att man inte hinner träna så mycket att man kan hålla sig på den nivå som man trivs med och intresset för att träna andra och dela med sig av sina erfarenheter samtidigt växer.
Om jag ska tala för mig själv så var jag en av dem som snabbt tog alla certifikat och så fort jag fick chansen utbildade jag mig till instruktör. Nu tycker jag det är kul att utbilda och följa andras utveckling samtidigt som jag kan känna att jag måste välja mellan att tränas eller träna. Jag vill träna för att kunna njuta av fridykning, fridyka säkert och kunna klara de moment som krävs för de utbildningar jag håller men jag hinner inte träna för att bli ännu bättre. Tiden räcker inte till för det.
Det jag vill säga är att man ska fundera igenom vilka mål man har och vad man vill göra med sitt intresse. Att utbilda sig till instruktör innebär ofta att man får göra avkall på sin egen träning eller hitta andra tillfällen att träna på. Har man tid för det så är det underbart.
Valet man gör ska i huvudsak grunda sig i att man verkligen vill utbilda andra och har ett intresse för ledarskap och själva verksamheten, sen är det ju ett plus om föreningen behöver instruktörer och ledare. Däremot ska man inte välja att utbilda sig om föreningen har ett behov och du inte har viljan eller om ditt mål med din träning inte är att utbilda andra utan att det är en träningsform för dig. Om det är så, blir du inte den instruktör som du skulle vilja vara eftersom du drivs av fel saker och ganska snart kommer du uppleva en press på dig istället för inspireras och utvecklas som ledare och instruktör.
Jag har hållit i en hel del utbildningar och det blir ganska tydligt när någon går en utbildning för att bara ta ytterligare ett certifikat eller för att hjälpa sin förenings verksamhet eller om man väljer att utbilda sig för att man har ett genuint intresse att utvecklas. Att vara instruktör är ett val – det är ditt val och förutom att det är roligt och inspirerande ställer det samtidigt krav på dig. Kraven blir inte lika stora och svåra att leva upp till om man väljer utifrån sitt intresse och tycker det är kul.
/Linda